Lilla J är nu 7 månader gammal och om 10 dagar återvänder jag till jobbet. Jag tycker om mitt jobb och har redan varit och besökt min blivande klass (jobbar som lärare). Men trots att jag försöker tänka positivt ligger datumet framför mig som en stor sten som skickar ut en lång skugga.
Jag har läst vad folk som varit föräldralediga i bara några veckor skrivit och jag har läst vad de som varit hemma i flera år skrivit. Det känns fel att lämna min pojke hemma. Min hjärna kämpar mot. Den vill inte och hotar att lägga ner. Idag sov jag för mycket. Jag tar så klar hand om lilla J men sover när han sover istället för att vara produktiv. Mitt minne och min koll på vardagen blir dålig då min hjärna är upptagen med: "Hur ska jag göra så att allt är bra för lilla J när jag inte är hemma?".
För mig är inte problemet att jobba utan att lilla J inte kan vara med mig. Förr i tiden följde ju den lilla med när föräldrarna arbetade. Nu ska man lämna den lilla hemma (och ännu längre fram ska han lämnas på dagis). Tänk om man jobbade så nära där man bodde att man kunde gå hem och amma på rasterna?
Det är dessutom svårt att föräldraledighet bestäms av föräldrar med vissa ekonomiska push från myndigheter att välja vissa val. När man är förälder för första gången har man ju ingen aning hur det är och vad som funkar bra. Man måste meddela minst 3 månader i förväg. Det är ju evigheter framåt när det handlar om en bebis. De utvecklas ju otroligt mycket på 3 månader.
Vår plan var 180 dagar + sommarlovet tog jag. Sen tar maken 180 dagar. Sen mormor fram till sommarlovet där jag tar över igen. Efter sommarlovet när lilla J var ett och ett halvt år så skulle han få börja på dagis. Var det den bästa lösningen? Jag har ingen aning. Skulle jag göra något annat om jag fick ta beslutet nu? Kanske 9 månader med mamma och 3 med pappa. Det är så svårt att säga. Hur gör ni som arbetar med amningen? Slutar ni under dagtid eller använder ni bröstpump? Vilken bröstpump i så fall? Jag har aldrig använt någon men tänker att jag kanske borde lära mig på min sista lediga vecka... Hur tog era barn emot mjölk på flaska efter att ha varit van med att få mjölken direkt från mamma?
Jag säger i alla fall så här. Vi får inte dömma andra för vilka beslut de tar/tog. Det är jättesvårt och det känns inte som man någonsin kommer vara redo att lämna sitt barn. På något sätt måste man bara hitta metoderna som gör att det kan överlevas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar