Att promenera med vandringsstavar

Hej hej hallå dagboken!

Idag provade jag att promenera med vandringsstavar. Promenaden tog plats i Tyresta naturreservat. Dagens tur blev Fornborgsslingan runt Stensjön. 

Fornborgsslingan

Slingan är ~6 kilometer lång och delar av slingan påminner om fjällandskap. Oavsett om man börjar promenera på den östra eller västra sidan ser slingan ut såhär: skog - berg - skog - berg - skog. Det är "bergspartierna" som för tankarna till fjällvärlden. Faktumet att skogen endast i mycket liten utsträckning vuxit upp efter bränderna i det så kallade brandområdet, i kombination med den höga bergiga terrängen, gör att det för en stund känns som att man befinner sig precis vid trädgränsen. Det är det som gör slingan speciell. Vi befinner oss flera hundra meter nedanför trädgränsen men kan ändå njuta av det kala landskapet.

Ska man tro rubriken så ska det skrivas om vandringsstavar. Det blir ingen lång utläggning om vandringsstavar, utan det blir en lista på mina uppfattade för- och nackdelar:
Fördelar

• Bättre driv framåt. Speciellt i snö och på halt underlag
• Ökad aktivering av överkroppen
• Automatiskt mer fart i vandringen 

Nackdelar

• Överkroppen blir ännu varmare (kanske en fördel för somliga)
• En till pryl att bära med sig

Med det i punktform sagda ovan skulle jag rekommendera stavar till den som vill aktivera överkroppen och till den som vandrar på vintern, eller i kuperad terräng. På plant halkfritt underlag upplever jag att stavarna är av marginell nytta.

Fornborgsslingan däremot, den kan jag rekommendera till alla som tycker om skog och promenader!