onsdag 6 juni 2018

Vaccination

Lilla J är nu 3 månader och har därför fått hans vacinationer vid 3 månader. Detta var en hemsk upplevelse. Man får hålla i sitt barn medan de får en spruta i varje ben. Barnmorskan förklarade det bra med att det lär barnen att vi kommer vara där med dem även när det är svårt. Men oj vad ont det gjorde i hjärtat när man håller i sitt barn samtidigt som någon gör honom illa. Man upprepar i huvudet att det är för att undvika farliga sjukdommar men sitter hela tiden och oroar sig att man tagit fel beslut.

I Sverige får man som vårdnashavare välja om en barn ska ingå i det svenska vaccinationsprogrammet och i Stockholm kan man även få vaccin mot rota. Lilla J har fått både rota-vaccin och ingår i svenska vaccinationsprogrammet. När han fick rota första gången drack han det snällt. Sen mådde han lite sämre i magen men det gick snabbt över. Andra gången fick han både spruta och rota vaccin. Denna gång ville han inte dricka det som barnmorskan gav och han skrek när han fick sprutorna. Som tur är lugnade han snabbt ner sig och log till och med mot barnmorskan trots att hon stuckit honom. Han är en så snäll pojke som så ofta ler. Sen tog jag hem honom och han var trött. Dagen efter fick han feber. Det var en varm dag och han hade 39 graders feber (möjligen högre då termometern vi använder oftast ligger lite lågt). Stackars pojke. Han var så ledsen. Jag förstår inte hur det är meningen att vi föräldrar ska hantera när våra barn blir sjuka. När febern äntligen gick ner var jag överlycklig. Jag hade suttit och läst allt jag kunde om symtomen andra föräldrar fått och undrade om varenda sak han gjorde var ett tecken att något gått fel.

Nu mår lilla J bra (i alla fall från det jag sett). Och jag oroar mig ändå varje minut. Allt blir helt plötsligt läskigt när man har barn. Hårstrån, trappor, förkylningar (lilla J har inte haft det än men jag vill inte att han ska få det heller) osv. Alla föräldrar måste känna en sån otrolig lättnad när ens barn blivit vuxna. Att man lyckades få den dit. Gissningsvis kommer jag fortfarande sitta och oroa mig då...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar