Men hur är det med skärmtiden? Lyckas vi hålla en nolla eller kanske bara någon timme i veckan? Nej. Vi är just nu 3 vuxna hemma med 2 barn. Morfar är tyvärr strandad i Spanien pga karantän men vi hoppas han kan ta sig hem snart. Men som sagt 3 vuxna på 2 barn. Borde ju vara plättlätt. Men det är det inte. Varje barn kräver en vuxen på i princip heltid. Vilket innebär att enbart 1 person kan göra något medan de andra 2 tar hand om varsitt barn. En ska gå på toa? Då får de andra två ta varsitt barn. Maten har blivit klurig. Vi brukade äta tillsammans förut. Nu får jag oftast mata lillen medan de andra äter och sen får jag äta ensam efteråt.
Jag kan ta båda barnen själv förutsatt att J vill att jag ska läsa för honom eller att vi kollar på tv. Bamse, Pawpatrol, Peppa pig och Babybossen. Ibland provar jag en animerad film. Sen är det dessutom så att barnen utmattar oss. Ibland sätts tv:n på för att någon säger "Jag måste få vila i 5 minuter". När något i huset ska fixas så kommer tv:n på. Exempelvis i helgen skulle några träd sågas ner. Mormor och pappa gick ut och tv:n sattes på. Hur mycket tid blir det? Kanske till och med en timme per dag och det är om J är på förskolan. På helgerna är det oftast inte mer än en timme förutsatt att vi inte renoverar. Maken jobbar igen nu när de 10 föräldradagarna är slut.
Hur gör vi då med förskolan? Många har varit förvånade för vi låter J fortfarande gå till förskolan. Han älskar det där. Han leker och lär sig massor. Vad skulle han göra hemma? Leka med mormor när hon kan, läsa och kolla på tv. Jag kan inte ta med mig båda barnen ut då J inte än lärt sig följa reglerna. Vår tomt är inte inspärrad och han springer ut på vägen. Han vill inte vända utan lägger sig ner i protest om man försöker få honom att gå åt ett visst håll. Att försöka få in honom är svårt. Han stretar mot och lägger sig på marken. Man måste bära in honom samtidigt som han gör sig så tung som möjligt. Och samtidigt ska man ta hand om lilla A som blir upprörd så fort hon inte har kroppskontakt med en vuxen. Vilken ångest. Det är svårt till och med när man är 2 vuxna. Jag tror man borde applådera alla ensamstående människor mer. Det är så tungt att ta hand om småbarn.
Men corona då? Ja, jag är galet rädd där. Jag är rädd att ekonomin ska gå under. Jag är rädd att vi ska bli sjuka och samtidigt ska lyckas ta hand om barnen. Jag är rädd att någon i familjen skulle bli svårt sjuk och behöva intensivvård. Jag är rädd att det inte ska finnas intensivvårdsplatser. Jag är rädd för vad som händer med amningen om jag skulle behöva intensivvård. Jag är rädd att någon i familjen skulle gå bort. Men just nu vet man inte ens om det kommer gå att skydda sig i framtiden. De kanske inte lyckas skapa ett vaccin. Viruset kanske muterar sig så ofta att det inte går att ha vaccin mot det. Vi har fortfarande inte ett vaccin mot förkylning. Tänk, Corona kanske följer förkylningsviruset och det är inte ovanligt för mig att bli förkyld 4 gånger per år. Så skräcken kanske aldrig släpper. Det blir nog som med bilen. Jag är rädd varje gång jag åker att vi ska krocka men jag sätter mig ändå i bilen. För på något sätt måste man klara av vardagen trots skräcken. Men vi har lagt om en hel del i livsstilen. Vi har börjat handla mer sällen och handla mycket. Oftast får enbart en i familjen handla istället för att vi åker i grupp. Kläder bytts ut efter man varit på platser med människor. Händer tvättas in i absurdum. Vi träffar inte kompisar och släkt. Jag fyller år nästa vecka och vi har inga planer att bjuda över någon. Dopet har vi skjutit upp. Vi lämnar typ bara huset för att vara ute i naturen långt bort från människor, handla mat och gå till och från förskolan. Maken måste in till jobbet typ en dag i veckan och gör resten på distans.
Så ni föräldrar som känner er som dåliga föräldrar under Corona. Ni som ser folk chatta om er för att ni lämnar in era barn. Här är en till dålig förälder som verkligen vill att hennes barn ska få vara i förskolan några timmar 4 dagar i veckan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar