Renoveringshelvete

Nyårsafton 2018, strax 2019. Dagen som ska spenderas som nästa år ska vara. Vi böjar natten med att lilla J's blöja läcker för första gången på typ 2 månader. Byta blöja 4 på morgonen och sen får lillen dela säng med mamma. 80 cm börjar kännas väldigt litet nu när lillen börjar bli större. Sen frukost följt av den dagliga promenaden till mataffären. Det är alltid slut på något, oftast allt. Tänker att man ska vara duktig och köper saker med kort utgångsdatum (50% rabatt) trots att man inte ens gillar det man köper. Så till lunch blir det kyckling sweet and sour. Jag hatar hemlagad kyckling. Har vägrat det i år nu men som mamma får man tänka bort sina egna preferenser och tvinga i sig tugga efter tugga. tort, tråkigt äckligt.
Sen tvingar jag i mig en kopp äckligt pulverkaffe efter kommentarerna och frågorna om varför jag alltid är trött. Efter det lämnar jag över lille man till morfar och går jag ner i helvetesrummet. Jag har aldrig älskat gymmet man nu är första gången jag verkligen hatar det. Det känns som när jag drog ner alla tapeter på gamla lägenheten fast utan något hopp på glädje i slutet. Just idag är det putsning av de värsta felen på väggarna. Här ska inte bli fin jämn puts utan bara skapligt är målet. Man har på sig andningsmask och skyddsglasögon som trycker in ansiktet och jobbar vidare med den elakartade massan som lämnar röda märken på huden om man råkar få kontakt med den. Vill sanden sitta där den ska i fina jämna streck. Nej, mest vill den ligga i klumpar på golvet. Samtidigt arbetar de andra med att skära bort hårda ojämnheter med vinkelslip så hela rummet blir igen en hälsofara med onaturliga mängder damm.

Andas lugnt. Andas lugnt. Kasta inte ifrån dig putsbrädorna. För  miljonte gången ramlar puts ner. Kom det i ansiktet? Du kliar lite längs de smärtsamma glasögonen. Fanns det puts på handsken? Du vet att borttagning av grejs tar minst 20 min så du accepterar risken. Vad spelar det för roll om du får utslag i hela ansiktet. Du ska använda upp putsen i batch nummer 2. Putsa längs hål och ojämnheter. Hjärnan skriker. Till slut är du klar. Du vet att alla vill att du jobbar mer. längre. bidrar. Men jag hjälper inte ens till att städa. Går upp till den dåliga duschen. Så arg! Så trött på allt. Jobbat i typ 2 timmar men det känns som 8. Ville bidra och vara stöttande. Arbetade tyst för att se till att hatet inte läckte ut. Duschar i duschen med dåligt fall och utan mina produkter. Går inte att använda min dusch då det är för dammigt. Den bra skrapan är naturligtvis där nere så man tar lilla fönsterskrapan. Det är så lite plats att man slår huvudet i metalhyllan. Stoppar sig själv från att slå sönder duschväggarna. Torkar sig snabbt och sen ut för att mata lilla J. Älskar verkligen denna lilla pojke. Vill honom bra väl. Hopas han ska gilla hans hem. Vill att han ska gilla gymmet. Undrar varför man inte orkade renovera mer. Imorgon ska man ner igen. Det känns som en gigantisk sten sitter på gymmet som aldrig försvinner. Renoveringen i gymmet har pågått sen juni. Ändå är det så mycket kvar. Vi tar ett steg i taget och plöjer vidare. Så jag förstår alla som ger upp på sina renoveringar, sina hem. Jag förstår de som bara vill hemifrån. Det är inte kul att renovera. Vi ska "bara" renovera och bygga i några år. Nyårslöfte: Håll dig positiv. Bli inte bitter, trött och grinning. Ta dig igenom även detta år av äcklig kyckling och daglig renovering. Njut av de korta glada stunderna där du inte arbetar. Kram och Gott Nytt år folk!