Nyårsafton 2018, strax 2019. Dagen som ska spenderas som nästa år ska vara. Vi böjar natten med att lilla J's blöja läcker för första gången på typ 2 månader. Byta blöja 4 på morgonen och sen får lillen dela säng med mamma. 80 cm börjar kännas väldigt litet nu när lillen börjar bli större. Sen frukost följt av den dagliga promenaden till mataffären. Det är alltid slut på något, oftast allt. Tänker att man ska vara duktig och köper saker med kort utgångsdatum (50% rabatt) trots att man inte ens gillar det man köper. Så till lunch blir det kyckling sweet and sour. Jag hatar hemlagad kyckling. Har vägrat det i år nu men som mamma får man tänka bort sina egna preferenser och tvinga i sig tugga efter tugga. tort, tråkigt äckligt.
Sen tvingar jag i mig en kopp äckligt pulverkaffe efter kommentarerna och frågorna om varför jag alltid är trött. Efter det lämnar jag över lille man till morfar och går jag ner i helvetesrummet. Jag har aldrig älskat gymmet man nu är första gången jag verkligen hatar det. Det känns som när jag drog ner alla tapeter på gamla lägenheten fast utan något hopp på glädje i slutet. Just idag är det putsning av de värsta felen på väggarna. Här ska inte bli fin jämn puts utan bara skapligt är målet. Man har på sig andningsmask och skyddsglasögon som trycker in ansiktet och jobbar vidare med den elakartade massan som lämnar röda märken på huden om man råkar få kontakt med den. Vill sanden sitta där den ska i fina jämna streck. Nej, mest vill den ligga i klumpar på golvet. Samtidigt arbetar de andra med att skära bort hårda ojämnheter med vinkelslip så hela rummet blir igen en hälsofara med onaturliga mängder damm.
Andas lugnt. Andas lugnt. Kasta inte ifrån dig putsbrädorna. För miljonte gången ramlar puts ner. Kom det i ansiktet? Du kliar lite längs de smärtsamma glasögonen. Fanns det puts på handsken? Du vet att borttagning av grejs tar minst 20 min så du accepterar risken. Vad spelar det för roll om du får utslag i hela ansiktet. Du ska använda upp putsen i batch nummer 2. Putsa längs hål och ojämnheter. Hjärnan skriker. Till slut är du klar. Du vet att alla vill att du jobbar mer. längre. bidrar. Men jag hjälper inte ens till att städa. Går upp till den dåliga duschen. Så arg! Så trött på allt. Jobbat i typ 2 timmar men det känns som 8. Ville bidra och vara stöttande. Arbetade tyst för att se till att hatet inte läckte ut. Duschar i duschen med dåligt fall och utan mina produkter. Går inte att använda min dusch då det är för dammigt. Den bra skrapan är naturligtvis där nere så man tar lilla fönsterskrapan. Det är så lite plats att man slår huvudet i metalhyllan. Stoppar sig själv från att slå sönder duschväggarna. Torkar sig snabbt och sen ut för att mata lilla J. Älskar verkligen denna lilla pojke. Vill honom bra väl. Hopas han ska gilla hans hem. Vill att han ska gilla gymmet. Undrar varför man inte orkade renovera mer. Imorgon ska man ner igen. Det känns som en gigantisk sten sitter på gymmet som aldrig försvinner. Renoveringen i gymmet har pågått sen juni. Ändå är det så mycket kvar. Vi tar ett steg i taget och plöjer vidare. Så jag förstår alla som ger upp på sina renoveringar, sina hem. Jag förstår de som bara vill hemifrån. Det är inte kul att renovera. Vi ska "bara" renovera och bygga i några år. Nyårslöfte: Håll dig positiv. Bli inte bitter, trött och grinning. Ta dig igenom även detta år av äcklig kyckling och daglig renovering. Njut av de korta glada stunderna där du inte arbetar. Kram och Gott Nytt år folk!
Välkomna till min allt i allo blogg! Här kommer jag lägga upp recept, pysselprojekt, vardagstankar och massa annat. Nu väntar alla i familjen spänt på den första medlemmen i nästa generation. Han är en pojke och en aktiv sådan. Familjen arbetar också mot vårt stora mål- att skapa en funktionellt generationsboende. I det nya huset kommer det vara vår lilla pojke, jag, maken Carl, mormor Elisabeth och morfar Stephen. Det kommer vara fullt upp.
måndag 31 december 2018
torsdag 27 december 2018
Julmys
Visst är det underbart när julstöket är klart och man bara kan njuta av resultatet. Som varje gång man går förbi granen när man ska gå på toaletten. Det är speciellt härligt på natten när det annars hade varit mörkt.
I år valde vi att göra mycket mindre julgodis än vanligt. Det har inte saknats. Däremot valde vi att ha flera adventsfester med varsin kaka till. Toppen att hinna träffa fler och inte ha för mycket sötsaker som ska klämmas in på en dag. Man hinner dessutom med flera kul lekar. Mycket charader har det blivit och även ett murder mystery- Jordgubbsuddens Herrgård. Maila om ni vill prova den. Den är för 9 vuxna.
Pepparkakshuset är dock ett måste. I år blev det en liten kopia på hur vårt hus ser ut. Vi blev nöjda trots mängden krångel som gick åt för att fixa taket.
Hemmajobb på jullovet
Hoppas ni haft en god jul kära läsare!
Nu har vi bott här i ett halvår. Det känns som om vi bott här längre med tanke på allt vi fått gjort. Just nu kämpar vi på med gymmet. Vi försöker lista ut hur man putsar väggar och behandlar betonggolvet. Sen ska en lyftar-platform byggas. Helst ska det vara klart till den 7de när skolan börjar igen. Jag ska också hinna planera lite lektioner och socialisera med vänner. För att inte nämna mysa med lilla J. Man känner sig lite...

Lilla J växer hela tiden. Han lurades till att ta sina första steg på julafton. Han älskar att springa runt med någon som håller i hans händer. Men på julafton höll han i handtaget till pulkan. Han måste trott det var ett finger för han gick med handtaget som om det var en hand. Lilla J's stora hobbies just nu inkluderar att gå/springa med hjälp eller att öppna ett skåp/låda och dra ut allt som finns där. Det har krävts ett stort städengagemang från de vuxna här hemma för att få det så rent som det faktiskt är.

Familjen provar även på modern konst i källaren. Morfar, pappa och jag gör en tredjedel var utan att se vad de andra målar. Sen målar mormor över så att allt binds ihop. Sist kommer lilla J få sätta hand och/eller fotavtryck. Gemensam konst. Det är förvånansvärt jobbigt att måla. Trots att jag fick använda en konstnärsstudio värt av material så är det fortfarande en pensel med dess brister på en ojämn vägg som målas. Det innebär att man får lust att svära varje gång det inte blir ett rakt streck som man tänks sig. Det är lite som när man ska sätta på sig eyeliner. Av någon anledning vill den aldrig ligga så som jag vill att den ska.
Nu har vi bott här i ett halvår. Det känns som om vi bott här längre med tanke på allt vi fått gjort. Just nu kämpar vi på med gymmet. Vi försöker lista ut hur man putsar väggar och behandlar betonggolvet. Sen ska en lyftar-platform byggas. Helst ska det vara klart till den 7de när skolan börjar igen. Jag ska också hinna planera lite lektioner och socialisera med vänner. För att inte nämna mysa med lilla J. Man känner sig lite...

Lilla J växer hela tiden. Han lurades till att ta sina första steg på julafton. Han älskar att springa runt med någon som håller i hans händer. Men på julafton höll han i handtaget till pulkan. Han måste trott det var ett finger för han gick med handtaget som om det var en hand. Lilla J's stora hobbies just nu inkluderar att gå/springa med hjälp eller att öppna ett skåp/låda och dra ut allt som finns där. Det har krävts ett stort städengagemang från de vuxna här hemma för att få det så rent som det faktiskt är.
Familjen provar även på modern konst i källaren. Morfar, pappa och jag gör en tredjedel var utan att se vad de andra målar. Sen målar mormor över så att allt binds ihop. Sist kommer lilla J få sätta hand och/eller fotavtryck. Gemensam konst. Det är förvånansvärt jobbigt att måla. Trots att jag fick använda en konstnärsstudio värt av material så är det fortfarande en pensel med dess brister på en ojämn vägg som målas. Det innebär att man får lust att svära varje gång det inte blir ett rakt streck som man tänks sig. Det är lite som när man ska sätta på sig eyeliner. Av någon anledning vill den aldrig ligga så som jag vill att den ska.
söndag 4 november 2018
slut på höstlovet och tillbaka till jobbet
Det är söndag kväll. Lilla J sover i min famn och maken lagar kassler och brokolli. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Mitt jobb är kul och jag gillar det så det kommer gå bra. Varje morgon går jag upp och intalar mig att jag gör rätt och är en bra mamma som går till jobbet. Det sista jag gör är alltid att pussa lilla J och säga hej då. För mig är det svåraste med att gå oron över att man gör fel och att lilla J skulle vara ledsen och/eller fara illa. Men varje dag när jag kommer hem är han glad som alltid. Då kan jag andas ut en lättnadens suck. Samtidigt vet jag att han är gladast när både mamma och pappa är hemma.
cSå vad säger jag till mig själv när jag går till jobbet? Jag tänker att jag drar in pengar så vi är ekonomiskt säkra denna månad. jag tänker att lilla J skulle ha märkt av den ekonomiska stressen. Jag tänker att jag visar honom att vuxna jobbar och det är bra att jobba. Jag tänker att jag visar honom god arbetsmoral. Jag tänker att jag arbetar för att världen ska bli bättre. Jag tänker att han lär sig att mamma alltid kommer tillbaka när hon går. Och den sista tanken när jag sätter mig i bilen är tänk om han skriker när han vaknar och ser att jag inte är där. Så det är glädjens suck av lättnad när jag kommer hem och ser att allt är bra.
Så till alla mammor som återvänder till jobbet, vet att det finns andra som tagit samma beslut och det har gått bra. Vet att det du gör inte är lätt och att du ska vara stolt att du klarar dig igenom det.
måndag 8 oktober 2018
Ett år gifta... our anniversary
Igår var det ett år sen vi gifte oss. Den dagen, bröllopsdagen, började lugnt med god frukost och sushi till lunch. jag hade till och med tid att kolla på tv mellan förberedelser med smink och håruppsättning. Sen åkte vi till kyrkan. Vi blev lite sena men allt löste sig. Efter kyrkan åkte vi till det lilla slottet vi hyrt och åt en god middag.
Detta kan ställas i kontrast till hur vi firade vår ett-års dag. Jag började med mikrad gröt. Maken hade gått upp tidigt och åkt till gymmet. Jonathan fick lite banan. Jag tog en promenad med Jonathan och morfar medan maken lagade en god lunch av blodpudding, bacon och rösti. Efter lunch var det en till promenad med Jonathan och sen åkte pappa och morfar för att hämta hästgödsel på ett stall. Jag dammsög och försökte dammsuga ventilationen (mycket misslyckat). Sen fyllde vi upp odlingslådorna vi bytt med blandningar av av växtmaterial, gödsel och jord.
Efter lådfyllningen åkte mormor och morfar och grävde upp ett äppelträd från syrrans kolonilott. Medans fick jag och maken lite hjälp av en granne med en undersökning av ventilationsaggregatet. Sen var det middag och mer promenad med Jonathan. Sen fick Jonathan bada. Efter badet fick Jonathan höra på god natt saga medan han kvälls-ammade. När Jonathan somnade senare så passade jag på att duscha medan maken kollade klart på filmen från dagen innan (American psycho).
Det är möjligt att jag missat något då dagarna har en tendens att flyta ihop men det man märker av avsaknaden av en wow-faktor. Det hade kunnat vara vilken söndag som helst. Så hur blev det så? Vi hade inte glömt datumet.
Tycker jag inte vår bröllopsdag är värd att firas? Ja och nej. Helt ärligt känns det som att det redan finns för mycket att fira. Det finns för lite tid för att få allt man vill göra gjort. Samtidigt så tycker jag bröllop är viktiga då man då väljer att bli familj med allt som det innebär. Men för mig behövs inte snittblommor, champagne eller sötsaker på denna dag för att den ska bli viktig. Jag behöver heller inte gå och äta eller åka på semester. Inte för att dem sakerna är dåliga (okej alkohol och socker är dåliga för en).
Visst är det härligt med god mat och mysiga eller spännande upplevelser. Men jag är trött, utarbetad och har så många saker jag önskar ska bli bra för vår familj som jag hellre lägger tid och pengar på. Jag har hellre en färdig odlingslåda där jordgubbar och vitlök kommer växa än en bukett blommor. En varm dusch är en lyxig sak att få. Jag/vi vill få välja vilka traditioner jag/vi vill fira i vår familj och hur vi ska fira dem. Så för mig kommer jag tycka det är toppen om jag varje år på vår bröllopsdag kan säga att vi gjorde något bättre för vår familj.
Detta kan ställas i kontrast till hur vi firade vår ett-års dag. Jag började med mikrad gröt. Maken hade gått upp tidigt och åkt till gymmet. Jonathan fick lite banan. Jag tog en promenad med Jonathan och morfar medan maken lagade en god lunch av blodpudding, bacon och rösti. Efter lunch var det en till promenad med Jonathan och sen åkte pappa och morfar för att hämta hästgödsel på ett stall. Jag dammsög och försökte dammsuga ventilationen (mycket misslyckat). Sen fyllde vi upp odlingslådorna vi bytt med blandningar av av växtmaterial, gödsel och jord.
| Nya äppelträdet |
Efter lådfyllningen åkte mormor och morfar och grävde upp ett äppelträd från syrrans kolonilott. Medans fick jag och maken lite hjälp av en granne med en undersökning av ventilationsaggregatet. Sen var det middag och mer promenad med Jonathan. Sen fick Jonathan bada. Efter badet fick Jonathan höra på god natt saga medan han kvälls-ammade. När Jonathan somnade senare så passade jag på att duscha medan maken kollade klart på filmen från dagen innan (American psycho).
| Drivbänk för spenat mm (just nu håller den några jordgubbsplantor varma) |
Det är möjligt att jag missat något då dagarna har en tendens att flyta ihop men det man märker av avsaknaden av en wow-faktor. Det hade kunnat vara vilken söndag som helst. Så hur blev det så? Vi hade inte glömt datumet.
| nya äppelträdet igen |
Tycker jag inte vår bröllopsdag är värd att firas? Ja och nej. Helt ärligt känns det som att det redan finns för mycket att fira. Det finns för lite tid för att få allt man vill göra gjort. Samtidigt så tycker jag bröllop är viktiga då man då väljer att bli familj med allt som det innebär. Men för mig behövs inte snittblommor, champagne eller sötsaker på denna dag för att den ska bli viktig. Jag behöver heller inte gå och äta eller åka på semester. Inte för att dem sakerna är dåliga (okej alkohol och socker är dåliga för en).
| Det vi kallar för "åkern" har varit ett stort sommarprojekt för att i framtiden kunna odla bland annat potatis och lök |
| Odlingslådan för jordgubbar och vitlök |
Visst är det härligt med god mat och mysiga eller spännande upplevelser. Men jag är trött, utarbetad och har så många saker jag önskar ska bli bra för vår familj som jag hellre lägger tid och pengar på. Jag har hellre en färdig odlingslåda där jordgubbar och vitlök kommer växa än en bukett blommor. En varm dusch är en lyxig sak att få. Jag/vi vill få välja vilka traditioner jag/vi vill fira i vår familj och hur vi ska fira dem. Så för mig kommer jag tycka det är toppen om jag varje år på vår bröllopsdag kan säga att vi gjorde något bättre för vår familj.
fredag 5 oktober 2018
Att återvända till jobbet efter en föräldraledighet!

Lilla J är nu 7 månader gammal och om 10 dagar återvänder jag till jobbet. Jag tycker om mitt jobb och har redan varit och besökt min blivande klass (jobbar som lärare). Men trots att jag försöker tänka positivt ligger datumet framför mig som en stor sten som skickar ut en lång skugga.

Jag har läst vad folk som varit föräldralediga i bara några veckor skrivit och jag har läst vad de som varit hemma i flera år skrivit. Det känns fel att lämna min pojke hemma. Min hjärna kämpar mot. Den vill inte och hotar att lägga ner. Idag sov jag för mycket. Jag tar så klar hand om lilla J men sover när han sover istället för att vara produktiv. Mitt minne och min koll på vardagen blir dålig då min hjärna är upptagen med: "Hur ska jag göra så att allt är bra för lilla J när jag inte är hemma?".
För mig är inte problemet att jobba utan att lilla J inte kan vara med mig. Förr i tiden följde ju den lilla med när föräldrarna arbetade. Nu ska man lämna den lilla hemma (och ännu längre fram ska han lämnas på dagis). Tänk om man jobbade så nära där man bodde att man kunde gå hem och amma på rasterna?

Det är dessutom svårt att föräldraledighet bestäms av föräldrar med vissa ekonomiska push från myndigheter att välja vissa val. När man är förälder för första gången har man ju ingen aning hur det är och vad som funkar bra. Man måste meddela minst 3 månader i förväg. Det är ju evigheter framåt när det handlar om en bebis. De utvecklas ju otroligt mycket på 3 månader.

Vår plan var 180 dagar + sommarlovet tog jag. Sen tar maken 180 dagar. Sen mormor fram till sommarlovet där jag tar över igen. Efter sommarlovet när lilla J var ett och ett halvt år så skulle han få börja på dagis. Var det den bästa lösningen? Jag har ingen aning. Skulle jag göra något annat om jag fick ta beslutet nu? Kanske 9 månader med mamma och 3 med pappa. Det är så svårt att säga. Hur gör ni som arbetar med amningen? Slutar ni under dagtid eller använder ni bröstpump? Vilken bröstpump i så fall? Jag har aldrig använt någon men tänker att jag kanske borde lära mig på min sista lediga vecka... Hur tog era barn emot mjölk på flaska efter att ha varit van med att få mjölken direkt från mamma?

Jag säger i alla fall så här. Vi får inte dömma andra för vilka beslut de tar/tog. Det är jättesvårt och det känns inte som man någonsin kommer vara redo att lämna sitt barn. På något sätt måste man bara hitta metoderna som gör att det kan överlevas.
torsdag 4 oktober 2018
Uppdatering badrum
Vi sitter inte helt säkra men det ser ljusare ut.

Idag är det arbete igång i källaren. Taket håller på att fixas. Vi har pratat med vår besiktningsman och vi har pratar med byggnadsledaren för projektet och båda tror att fukten inte kommer hindra bygget så vi har återgått till byggdatum i oktober. Kanske får lilla J bada i jul.

Men allt är ännu inte säkert. Fortfarande ska något göras åt fläcken. Jag och maken har förbättrat kopplingen på hängrännorna över fuktfläcken då dessa inte satt ihop bra. Vi undersöker nu hur det fungerar med att förbättra golvvärmen i det fuktiga området. Vi kollar också på att förbättra ventilationen där nere. En till mindre fläk har dykt upp så helt problemfritt är det inte. Det vi vet är att vi står på berggrund och att en ny dränering inte hjälper. Jag hörde något om asfalt som kanske kunde hjälpa. Skriver mer när jag vet mer. Nu håller jag mest tummarna!
Idag är det arbete igång i källaren. Taket håller på att fixas. Vi har pratat med vår besiktningsman och vi har pratar med byggnadsledaren för projektet och båda tror att fukten inte kommer hindra bygget så vi har återgått till byggdatum i oktober. Kanske får lilla J bada i jul.
Men allt är ännu inte säkert. Fortfarande ska något göras åt fläcken. Jag och maken har förbättrat kopplingen på hängrännorna över fuktfläcken då dessa inte satt ihop bra. Vi undersöker nu hur det fungerar med att förbättra golvvärmen i det fuktiga området. Vi kollar också på att förbättra ventilationen där nere. En till mindre fläk har dykt upp så helt problemfritt är det inte. Det vi vet är att vi står på berggrund och att en ny dränering inte hjälper. Jag hörde något om asfalt som kanske kunde hjälpa. Skriver mer när jag vet mer. Nu håller jag mest tummarna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)