Tots bots cloth dipers

In Sweden it seems hardly any one uses cloth dipers. As one of my big ongoing freakouts currently is that humans are destroying the planet I have been scrambling to figure out what one can do. Most are big projects I will need to think, research and work on. This was one of my first. Throwing out dipers constantly is not good for the environment. They get burned and the materials in them are destroyed and greenhouse gases are released. Solution: Cloth dipers.

I figured this was really good. Good for the economy, good for the planet, supposedly makes getting babies used to toiletts easier and I read somewhere it even leads to less diperrash (not that baby J has any). Also I had it as a kid so I figured it was in keeping with the traditional old style of raising kids. And as there is a increase of mental health issues for children (and adults) going traditional feels good. Yay 50's house wife.  So how was it really?

Now lets start with the obvious. I cheated. I did not get the complicated, cheap, difficult to tie ones I had used as a kid. I got the expensive, velcro, all in one (I also tried some with a base unit and wrapper), fancy patteren Tots Bots dipers. How do they work? Well on the plus side there have been no leaks (which actually happened with the disposable ones even though we bough the good kind there too). They are easy to put on and the material does look nice. Baby J does not seem to mind them at all (nor did he mind disposables). No diper rash or similar has appeared.

All in one type

wrapper for baseunit. Here demonstrating how you can adjust size.

Baby J in base unit

Baby J in base unit and wrapper

The downsides? Firstly they are bigger. This means clothing has changed. Babies clothes need to accomodate more in the behind region. As baby J tends to run towards the warm side he is happy only wearing diper though. I often just put little t-shirts on when we are indoors.

The big anoyance with them though is the cleaning. This requires more thought and effort then I had thought. Right now I am redesigning my future laundryroom to plan for the dipers which in itself is an indicator on how complicated this is. First you need somewhere to rinse them off. Then you need someplace to dry the dirty rinsed ones while waiting to be put into the laundry, then you need somewhere to dry the clean ones after they have been in the laundry (preferably in the presence of sunlight as this made them better somehow.

Oldschool cleaning style I got explained to me was: You rinse them in the toilet by holding them in there and flushing. Then you store them in something similar to a trashcan until they go into the laundry. Also they apparantly still don't look 100% clean after having been in the laundry.

On the instructions it says you can't use stainremover, sodium bicarbonate or really anything stronger than sensitive laundry detergent. They can not be washed warmer than 60 degrees celsius. So right now I use 60. sensitive laundry detergent, prewash and long cycle. I can not bring myself to use the toilettflushing in the oldschool way and as instead rinsing them off with the showerhead. Nor do I feel it is good to store them wet in a bucket. I feel like it would be a growing ground for mould. So they hang above the bathtub while awaiting wash. It feels very complicated and I do miss the disposable diper period. On the other hand fewer visits to the trash can.

Now for the main problem. The drying. I assumed they would be like quickdry. At least they would dry over night. So far it seems to take roughly 24 hours for then to dry after having been in the machine. I bought 11 dipers. He easily used this amount during 1 day so right now he uses disposable dipers every other day due to the drying time.

my favorite pattern

The collapse of personal hygiene

Some things are to be expected when haaving a baby. I had accepted not having time for hobbies, changeing dipers and burptimes. I knew I most likely would not be sleeping many nights. So what happened?

On the plus side sleep is suprisingly good. I do have to wake up to feed baby J but he tends to sleep up to 6 hours in a row during the night (sometimes more). During the morning feeding hubbie often helps by doing the diperchange and we alternate who spends morning awake time with him while the other gets to sleep a bit extra. So no I am not the zombie I expected to be. The internet warns me this might change though.

Hygiene on the other hand is disasterous. For example the binky (napp) thing. Absolutly horrid. They say having ones parent suck it before giving it to baby gives baby better colon-bacteria. Now as I had a c-section I really need to try my darndest to get healthy bacteria to baby J. But this just feels wrong. Sort of like sharing a toothbrush. Not to mention the people who feel it is fine to suck on after it has fallen on the floor. Before I had taken every binky that had touched the floor and boiled it before giving it to my baby. Now research tells me that boiling is bad but sucking on the floortouching binky is good. This makes my brain cry.

Baby J just as sceptical as me regarding binky

I knew babies puked after eating. I remember helping out with my little sisters by putting the cloth on my shoulders and tapping their backs. They would burp and/or throw up a little and that was that. It turns out that is not that. Babies throw up constantly. While they are eating, after eating, after sleeping. You never know when as there are no before signs like with say a cat. It has gotten to the point where I wonder if it is worth putting clothes on my baby as they will just become wet instantly. Not to mention the really sad things it makes one think. For example when he throws up in bed and i'm like i'm to tired to do anything about it and one just covers it up with a towel and goes to sleep. Or when one is like do I really need to put these pants in the laundry. They have already been puked on twice but on the other hand they have probably only been town for a total of two hours. And then you realise this means that I actually choose to put on a pair of pants that had been puked on and left to dry,

But overall how is it 8 weeks after having a baby. It is great! You just want to freeze time and keep doing what you are doing.

Skönhetsideal

Inatt hade jag en konstig dröm. Jag höll på att göra mig i ordning för någon typ av fest. Av okänd anledning höll jag på att sätta på mig läppstift efter läppstift i starka röda färger och jag blev finare för varje lager jag satte på mig. Jag hade och en peruk med älv-hår typ Galadriel från sagan om ringen. På detta hår hällde jag någon vätska som gjorde det rosa i slingor med glitter. Detta matchade på något sätt med de röda läpparna, något jag till och med i drömmen tyckte var konstigt.

Vad var det då som var så konstigt med denna dröm? Man skulle kunna tro att det var en enkel grej som att jag hade på mig smink. Men nej det var sättet jag sminkade mig. Det handlade enbart om att det var kul och inte om att se ut som något ideal. Det handlade inte om att gömma några fel. Det var då jag började reflektera över det sorgliga sättet jag själv ser på skönhetsideal. Även om jag inte skulle säga att det fanns något ideal som alla eftersträvar så finns det något neutral-ideal där det finns en avsaknad av fel. Exempelvis när man var tonåring (och än idag) var varje finne ett "fel" som tog en ett steg bort från ens ideal. Nästan alla jag pratat med (i alla fall alla kvinnor) har nästan en sorts lista av saker man skäms för. En lista på fel man vill ändra, kan ha ångest över och hoppas att ingen ser. Och varje gång man hittar ett nytt fel så krossas ens självkänsla och man sänker ens skönhetsrank med ett steg. Aldrig heller höjs ens rank förutom av att bli av med/åtgärda ett fel. Med andra ord är man i en evig kamp för att vara så nära felfri man kan. Men helt ärligt så hamnar man mer på minus ju äldre man blir.

Har jag någon poäng med detta? Svårt att säga. Detta sitter så djupt förankrat i min syn på skönhet. Det kan till och med vara en bidragande faktor till att jag inte har smink till vardags. Jag tänker att om jag ser ut som jag faktiskt ser ut så sänker jag neutral-idealet till något man kan uppnå. Jag vill att när jag piffar till mig på något sätt så är det för att det är kul och inte för att gömma ett fel. För då blir det en del av skämsprocessen och en daglig påminnelse om att något med mig är fel. Samtidigt hindrar detta inte mig från att hitta fel hos mig själv. Finns det ens något som skulle kunna få en att sluta se på ändringar från ens neutral som fel?

God tomatsoppa

Ingredienser:

9 tomater

1 lök

4 klyftor vitlök

ca 1/2 dl olja

salt och peppar

1 basilika planta

Steg 1. Sätt ugnen på 200 grader.

Steg 2 Skär tomaterna i fjärdedelar (klyftor).

 (Vi tog bort den hårda biten där tomaten satt fast på plantan)

 Steg 3. Lägg i en form du kan lägga i ugnen.

 Steg 4. Skala en lök och skär den i avlånga klyftor.

 Steg 5. Skala och hacka vitlöken.

 Steg 6. Lägg allt du hackat i formen och ringla över olja.

 Steg 7. Salta och peppra efter tycke och smak.

 Steg 8. Sätt i ugnen i 30 minuter.

 Steg 9. Skölj basilikan.

steg 10.  Lägg basilikan i blendern.

 Steg 111. Ta ut formen ur ugnen och låt allt svalna i 5 minuter.

 Steg 12. Lägg allt i blendern och blanda.

 steg 13. Häll upp och servera.

jag hatar offerter

Nu är det fullt ös med att fixa saker med det nya huset och jag avskyr det. Jag tycker om att planera, till viss del att efterforska, att göra och mest av allt att se resultatet. Men jag avskyr offerter. Jag vet att man ska kolla med flera företag. Jag vet att man ska argumentera och pruta. Men jag kan inte. Om jag ska säga nej till en offert går jag runt och gormar mig över det i evigheter. Jag vill inte att någon ska bli ledsen. Och så tänker jag tänk om de behövde det här jobbet? Tänk om ett till företag går i konkurs? Det måste vara jättejobbigt att skicka ut offert efter offert och gå och undersöka bostäder. Varför har folk inte fasta priser? Alla hantverkare tillsammans? Det skulle bli så mycket lättare för dem och oss köpare.

Grace and Frankie

Nu har vi börjat kolla på en ny serie. Den handlar om två kvinnor runt 70 som får reda på att deras män är homosexuella, vill skilja sig från dem och gifta sig med varandra. Detta slår dem båda väldigt hårt och deras livsplaner slås sönder. De två familjerna har sen tidigare ägt ett hus tillsammans och de båda kvinnorna väljer att bo där tillsammans under tiden trots att de är väldigt olika.

Det som gör denna serie är humorn. Visst kan jag förstå de som skulle säga att den är lite överdriven men för mig slår humorn helt rätt. Jag känner igen en hel del av beteendet. Ovanligt är också att jag tycker om majoriteten av karaktärer i serien, trots att alla är väldigt olika. Det finns bra saker hos alla. Både hos huvudkaraktärerna, deras män och deras barn. En sak jag också tycker är riktigt bra är att det känns som att situationen är jobbig för alla på ett sätt som är realistiskt. Det blir inte bra på en dag men det är heller inte bara hat och chaos. Det känns som människor som försöker hantera saker och som bryr sig om varandra.

4 av 5 toasters

Varför generationsboende?

Jag minns inte vem som först föreslog att vi skulle skapa ett generationsboende. Jag kan tänka mig att det var jag då jag ibland får för mig saker många tycker är udda. Då jag lyckats få med mig alla på denna idé måste det dock ha varit en av mina bättre, eller i alla fall mer övertygande idéer.

Det jag märkt, och detta är mycket generellt och utan någon speciell i tanken, var en stor sorg hos många människor. Äldre som sätts in på hem, blir sjuka och dör för att de inte känner att de har någon funktion i samhället. Man har exempelvis visat att folk på ålderdomshem mått bättre bara av att ha ett husdjur på hemmet då det finns någon att ta hand om och vara social med. Många äldre sitter nu i rum hela dagarna och träffar knappt folk (vilket också är sant för många som bor kvar i sina hus).

Samtidigt som våra äldre sitter ensamma och sysslolösa har vi våra barn som inte känner sig sedda och lämnas med paddor som barnvakter. Bara 30% av våra barn blir nu lästa för. Det är alltså fler barn som inte får god natt saga än som får det. Barn känner att deras föräldrar är så fast i sina mobiler att de är prioriterade under den. Det vill säga, den plingar och föräldrar tappar fokuset på barnet för de vill veta vad plinget betydde. Det kan ju vara något viktigt. Dessutom rör sig barn mycket mindre som ett resultat av sina nya leksaker (fetma och andra fysiska problem ökar i typ alla åldrar). De får sämre syn. Dessutom är psykisk ohälsa på väg upp.

Sen har vi de i mitten. Föräldrarna till de små och barnen till den äldre generationen som ska arbeta heltid, ha fina hem, laga god och nyttig mat, köra barnen till aktiviteter, ha egentid, networka, vara sociala och aktiva på sociala media. Denna grupp stackare som i allt större utsträckning bränner ut sig, som alltid stressar och går runt med dåligt samvete. Som vill hjälpa till på jobbet och vill hämta barnet i tid på dagis. Som vill besöka sina föräldrar oftare. Som vill måla ägg med barnen under påsken och följa med barnen till sagostunden på biblioteket (hoppas jag). Som vill åka med sina barn till skansen och cosmonova. Som ska betala av lån och hålla budget. Är det konstigt att folk bränner ut sig?

Vad var då min lösning till dessa problem? Jo generationsboende (och ja, jag vet att det också är många problem som följer med denna lösning). Grundidén är att detta ska var bättre för alla. Lilla Jonathan ska inte behöva vänta till 17 på kvällen att bli hämtad från dagis. Han ska veta hans familjs historia. Han ska alltid ha någon vuxen som kan följa med honom ut på äventyr eller baka med honom eller lägga pyssel. Samtidigt ska mamma och pappa kunna stanna sent på jobbet de gånger det behövs då de vet att mormor/farmor och morfar/farfar kan hjälpa till att hämta från dagis. De hjälper säkert till med mat och/eller trädgård och /eller städning osv. Den äldre generationen känner sig sammankopplade med sin familj. De känner att de har en viktig uppgift och behövs. De känner sig älskade och värderade. De har någon att ta med till skansen och klappa djuren med. Dessutom om de skulle börja må sämre har de lättare att få hjälp både av barn och barnbarn. Rent ekonomiskt är det också att föredra då man exempelvis bara behöver ett kök istället för 2.

Visst kommer det finnas problem men min tanke är att detta blir bättre för alla. Att fördelarna överväger nackdelarna och att fler personer gör livet roligare.