Uppdatering flyttkartonger

Hej!

Nu är det fullt upp. Mormor har redan kört hennes saker till nya huset och vi flyttar vårt dit på lördag. Vi har hyrt ut  lägenheten från mitten av månaden. Lilla J känner nog av flyttstressen för han har varit lite extra ledsen de senaste dagarna. Vi har redan fyllt 40 kartonger och vi har mer kvar att packa. Så dagarna springer förbi.

I lördags hade vi ett dop för lilla J i den nya trädgården. Vi gjorde det informellt med knytisbuffe och utan presenter. Mormor hade köpt lilla J ett körsbärsdopträd. Han fick också en hallonbuske och tomatplantor från familjen. Så jag och Calle har fått lära oss om hur man planterar i trädgården. Detta ledde naturligtvis till att om det fanns någon tid att kolla på tv så blev det trädgårdsprogram. Nu kollar vi på big dreams small spaces. De gör fantastiska trädgårdar i varje avsnitt och får det verkligen att verka kul. 5 av 5 toasters.

The collapse of personal hygiene

Some things are to be expected when haaving a baby. I had accepted not having time for hobbies, changeing dipers and burptimes. I knew I most likely would not be sleeping many nights. So what happened?

On the plus side sleep is suprisingly good. I do have to wake up to feed baby J but he tends to sleep up to 6 hours in a row during the night (sometimes more). During the morning feeding hubbie often helps by doing the diperchange and we alternate who spends morning awake time with him while the other gets to sleep a bit extra. So no I am not the zombie I expected to be. The internet warns me this might change though.

Hygiene on the other hand is disasterous. For example the binky (napp) thing. Absolutly horrid. They say having ones parent suck it before giving it to baby gives baby better colon-bacteria. Now as I had a c-section I really need to try my darndest to get healthy bacteria to baby J. But this just feels wrong. Sort of like sharing a toothbrush. Not to mention the people who feel it is fine to suck on after it has fallen on the floor. Before I had taken every binky that had touched the floor and boiled it before giving it to my baby. Now research tells me that boiling is bad but sucking on the floortouching binky is good. This makes my brain cry.

Baby J just as sceptical as me regarding binky

I knew babies puked after eating. I remember helping out with my little sisters by putting the cloth on my shoulders and tapping their backs. They would burp and/or throw up a little and that was that. It turns out that is not that. Babies throw up constantly. While they are eating, after eating, after sleeping. You never know when as there are no before signs like with say a cat. It has gotten to the point where I wonder if it is worth putting clothes on my baby as they will just become wet instantly. Not to mention the really sad things it makes one think. For example when he throws up in bed and i'm like i'm to tired to do anything about it and one just covers it up with a towel and goes to sleep. Or when one is like do I really need to put these pants in the laundry. They have already been puked on twice but on the other hand they have probably only been town for a total of two hours. And then you realise this means that I actually choose to put on a pair of pants that had been puked on and left to dry,

But overall how is it 8 weeks after having a baby. It is great! You just want to freeze time and keep doing what you are doing.

Skönhetsideal

Inatt hade jag en konstig dröm. Jag höll på att göra mig i ordning för någon typ av fest. Av okänd anledning höll jag på att sätta på mig läppstift efter läppstift i starka röda färger och jag blev finare för varje lager jag satte på mig. Jag hade och en peruk med älv-hår typ Galadriel från sagan om ringen. På detta hår hällde jag någon vätska som gjorde det rosa i slingor med glitter. Detta matchade på något sätt med de röda läpparna, något jag till och med i drömmen tyckte var konstigt.

Vad var det då som var så konstigt med denna dröm? Man skulle kunna tro att det var en enkel grej som att jag hade på mig smink. Men nej det var sättet jag sminkade mig. Det handlade enbart om att det var kul och inte om att se ut som något ideal. Det handlade inte om att gömma några fel. Det var då jag började reflektera över det sorgliga sättet jag själv ser på skönhetsideal. Även om jag inte skulle säga att det fanns något ideal som alla eftersträvar så finns det något neutral-ideal där det finns en avsaknad av fel. Exempelvis när man var tonåring (och än idag) var varje finne ett "fel" som tog en ett steg bort från ens ideal. Nästan alla jag pratat med (i alla fall alla kvinnor) har nästan en sorts lista av saker man skäms för. En lista på fel man vill ändra, kan ha ångest över och hoppas att ingen ser. Och varje gång man hittar ett nytt fel så krossas ens självkänsla och man sänker ens skönhetsrank med ett steg. Aldrig heller höjs ens rank förutom av att bli av med/åtgärda ett fel. Med andra ord är man i en evig kamp för att vara så nära felfri man kan. Men helt ärligt så hamnar man mer på minus ju äldre man blir.

Har jag någon poäng med detta? Svårt att säga. Detta sitter så djupt förankrat i min syn på skönhet. Det kan till och med vara en bidragande faktor till att jag inte har smink till vardags. Jag tänker att om jag ser ut som jag faktiskt ser ut så sänker jag neutral-idealet till något man kan uppnå. Jag vill att när jag piffar till mig på något sätt så är det för att det är kul och inte för att gömma ett fel. För då blir det en del av skämsprocessen och en daglig påminnelse om att något med mig är fel. Samtidigt hindrar detta inte mig från att hitta fel hos mig själv. Finns det ens något som skulle kunna få en att sluta se på ändringar från ens neutral som fel?

jag hatar offerter

Nu är det fullt ös med att fixa saker med det nya huset och jag avskyr det. Jag tycker om att planera, till viss del att efterforska, att göra och mest av allt att se resultatet. Men jag avskyr offerter. Jag vet att man ska kolla med flera företag. Jag vet att man ska argumentera och pruta. Men jag kan inte. Om jag ska säga nej till en offert går jag runt och gormar mig över det i evigheter. Jag vill inte att någon ska bli ledsen. Och så tänker jag tänk om de behövde det här jobbet? Tänk om ett till företag går i konkurs? Det måste vara jättejobbigt att skicka ut offert efter offert och gå och undersöka bostäder. Varför har folk inte fasta priser? Alla hantverkare tillsammans? Det skulle bli så mycket lättare för dem och oss köpare.

Varför generationsboende?

Jag minns inte vem som först föreslog att vi skulle skapa ett generationsboende. Jag kan tänka mig att det var jag då jag ibland får för mig saker många tycker är udda. Då jag lyckats få med mig alla på denna idé måste det dock ha varit en av mina bättre, eller i alla fall mer övertygande idéer.

Det jag märkt, och detta är mycket generellt och utan någon speciell i tanken, var en stor sorg hos många människor. Äldre som sätts in på hem, blir sjuka och dör för att de inte känner att de har någon funktion i samhället. Man har exempelvis visat att folk på ålderdomshem mått bättre bara av att ha ett husdjur på hemmet då det finns någon att ta hand om och vara social med. Många äldre sitter nu i rum hela dagarna och träffar knappt folk (vilket också är sant för många som bor kvar i sina hus).

Samtidigt som våra äldre sitter ensamma och sysslolösa har vi våra barn som inte känner sig sedda och lämnas med paddor som barnvakter. Bara 30% av våra barn blir nu lästa för. Det är alltså fler barn som inte får god natt saga än som får det. Barn känner att deras föräldrar är så fast i sina mobiler att de är prioriterade under den. Det vill säga, den plingar och föräldrar tappar fokuset på barnet för de vill veta vad plinget betydde. Det kan ju vara något viktigt. Dessutom rör sig barn mycket mindre som ett resultat av sina nya leksaker (fetma och andra fysiska problem ökar i typ alla åldrar). De får sämre syn. Dessutom är psykisk ohälsa på väg upp.

Sen har vi de i mitten. Föräldrarna till de små och barnen till den äldre generationen som ska arbeta heltid, ha fina hem, laga god och nyttig mat, köra barnen till aktiviteter, ha egentid, networka, vara sociala och aktiva på sociala media. Denna grupp stackare som i allt större utsträckning bränner ut sig, som alltid stressar och går runt med dåligt samvete. Som vill hjälpa till på jobbet och vill hämta barnet i tid på dagis. Som vill besöka sina föräldrar oftare. Som vill måla ägg med barnen under påsken och följa med barnen till sagostunden på biblioteket (hoppas jag). Som vill åka med sina barn till skansen och cosmonova. Som ska betala av lån och hålla budget. Är det konstigt att folk bränner ut sig?

Vad var då min lösning till dessa problem? Jo generationsboende (och ja, jag vet att det också är många problem som följer med denna lösning). Grundidén är att detta ska var bättre för alla. Lilla Jonathan ska inte behöva vänta till 17 på kvällen att bli hämtad från dagis. Han ska veta hans familjs historia. Han ska alltid ha någon vuxen som kan följa med honom ut på äventyr eller baka med honom eller lägga pyssel. Samtidigt ska mamma och pappa kunna stanna sent på jobbet de gånger det behövs då de vet att mormor/farmor och morfar/farfar kan hjälpa till att hämta från dagis. De hjälper säkert till med mat och/eller trädgård och /eller städning osv. Den äldre generationen känner sig sammankopplade med sin familj. De känner att de har en viktig uppgift och behövs. De känner sig älskade och värderade. De har någon att ta med till skansen och klappa djuren med. Dessutom om de skulle börja må sämre har de lättare att få hjälp både av barn och barnbarn. Rent ekonomiskt är det också att föredra då man exempelvis bara behöver ett kök istället för 2.

Visst kommer det finnas problem men min tanke är att detta blir bättre för alla. Att fördelarna överväger nackdelarna och att fler personer gör livet roligare.

Nu börjar det...

Hej!

Nu börjar det hända grejer. Idag skrev vi på kontraktet för vårt hus. 131 kvm bostadsarea med 121 kvm biarea och tillstånd till tillbyggnad. Dubbelgarage till Calle, nära till skola och förskola till Jonathan, stor trädgård till mormor, och helt tyst (ingen trafik) till Steve. Dessutom bergvärme och vattenburen golvvärme. 1 juni har vi inflyttningsdatum.

Nu är det en hel del att planera och fixa, en del kul, en del svårt och en del jobbig. Roligast att att tänka på Jonathans barnrum och dop. De tidigare ägarna av huset hade planterat ett fruktträd på tomten till varje barn på deras dop. Detta tyckte vi var en så underbar tradition att vi tänkt sätta ett körsbärsträd till Jonathan på hans dop. Frågan är om dopet också ska vara inflyttningsfest?

Svårt att planera blir ordningen för renoveringar och liknande. Här handlar det om kompromisser och prioriteringar. Alla måste bli nöjda. Som tur är så är tillräckligt mycket klart så man kan bo där bekvämt under alla renoveringar. Det jobbigt kan vara bullret från renoveringarna. Vi vill även göra en tillbyggnad.

Jobbigt att planera blir att ta in offerter för alla arbeten, se till att alla inköps görs i tid, hålla scheman och hålla koll på budgeten.

Idag började vi allt med firande på sushi och att ringa och berätta om köpet för familjen.

Jag är en madrass och galen kompensation vid VAB

Idag har jag spenderat en stor del av min tid som en madrass då jag märkt att Jonathan sover bättre på mig än i en vagga eller näste, Hans öga är helt bra så det var bara lite rengöring som behövdes. Det är fortfarande förvånande för mig hur mycket man älskar sitt barn. Man tycker så mycket mer om dem än något man gillat tidigare. Allting annat blev helt plötsligt inte så viktigt så att spendera dagen som madrass blev ett privilegium istället för ett hinder.

Huset vi inte längre tänkt köpa har några som bjuder på det så det är nu bara 225 000 kr under vårt bud. Det känns bra att de går upp då vi inte vill att familjen som säljer ska bli arga och ledsna att de inte valde vårt bud.

Det nya favorithuset har visning på söndag och jag hoppas verkligen på det. Nu har vi läst besiktningen och även sett offerten för att renovera klart källaren. Vi har pratat med personal på Tyresö kommun och vi borde få bygga ut huset om vi vill också. Det känns som man verkligen kan skapa ett drömboende där. Det är bara hoppas det inte går upp för mycket i pris.

En sak jag och Calle pratat mycket om idag är kompensationen för VAB. Tydligen räknas varje dag man är borta som 1,4 dagar (i alla fall hos flera arbetsgivare) men du får bara kompensation från försäkringskassan för en dag. Detta känns helt galet speciellt då det känns som om motivationen är att man inte kan jobba på helgen. Vid sjukdom jobbar de flesta i mitt yrke mer på helgen. Väldigt många jobb tar inte in vikarier för att göra ens jobb när man är borta och även när de gör det så är det bara en liten del av ens jobb de klarar av att göra. Detta innebär att man när man VABar förlorar extra mycket pengar för att de tror man ska jobba mindre när man egentligen jobbar mer. Dessutom finns det ett kompensationstak så att folk med högre lön förlorar mer. Detta gör såklart att de med lägre inkomst tar ut mer VAB och därför förlorar massor av förmåner typ pension. Något som naturligtvis kommer slå extrahårt mot kvinnor. Om faktan jag fått är rätt är det helt galet och jag börjar förstå varför det lämnas så många sjuka barn på dagis och i skolan. Här känns det som att ändringar måste ske.

(källa: https://skl.se/arbetsgivarekollektivavtal/kollektivavtal/allmannabestammelserab.145.html )

Nytt schema och hustankar

En sak jag nu förstått är att jag har ett nytt schema, Jonathans schema. Detta schema är inte helt enkelt och ändras från dag till dag. Men på det stora hela är det dumt att försöka planera in egna saker och hoppas att de fungerar. Det är tur att jag innan tänkt att det var dumt att skriva upp sig på saker innan man visste för nu vet jag att dagar helt kan försvinna om Jonathan inte är helt glad.

Igår fick jag spendera största delen av dagen med att sjunga. Jonathan är den enda personen som gillar när mamma sjunger. Mamma är oerhört tacksam för detta då hon äntligen fått användning för alla melodier och sångtexter hon lärt sig utantill men aldrig fått sjunga.  Calle och mormor fick ta flera promenader runt lägenheten med Jonathan mellan sångstunderna. Han hade svårt att sova. Han var lite irriterad i ögat, men det verkar ha gått bort nu. Jag läste att många nyfödda har problem med att tårkanalerna inte är helt öppna men att det brukar gå bort av sig själv. Jag sköljer i alla fall med koksaltvatten när jag tycker det behövs. Nu sover han gott igen. :)

Han har dock mer vakentid än vad han hade de första två veckorna. Nu gillar han att ligga och titta på saker alternativt bäras runt och titta på saker. Detta är jättekul så länge det inte är för att han är ledsen som han var igår.

Huset vi bjöd på med de sa nej till vårt förhandsbud  har nu ett bud en halv miljon under vårat. Det är ett jättefint hus så det förtjänar mer men nu har vi ju hittat det nya huset så vi tänkte inte bjuda mer på denna av den anledningen att den kräver så mycket arbete och vi vill lägga vår tid på att vara föräldrar/mormor. Jag hoppas de som köper huset tar tillvara på dess potential. Det kan verkligen bli underbart. Det jag oroar mig för nu är att vi inte ska få varken det ena eller det andra huset. Om detta säljs nu (det nya huset har visning en helg efter) och det nya huset går upp jättemycket i pris så sitter vi utan ett hus igen. Håll tummarna för oss!

Nytt hus och Wonder Woman

Lillen har inte varit lika glad de senaste två dagarna. Han går att trösta och sen somnar han och då är allting bra. Men han har varit ledsen mycket när han är vaken. Mest vill han äta. Han äter så mycket att han spyr upp det mesta. Jag har läst att de inte kan överäta om de ammar man jag är ändå orolig då det ibland verkar som om han har ont i magen efter att han ätit.

De tackade nej till vårt bud på 50-tals huset och idag var det visning. Mamma och Calle gick dit och spanade och det var många som var där. Vi tror dock inte vi kommer lägga något mer bud på huset då vi hittat ett annat vi tycker ännu mera om. Det nya huset är inte alls lika charmigt men det är mycket mer renoverat. Det finns en färdigfixad våning där man inte behöver göra något och kan bo medan man fixar andra. I 50-tals huset skulle saker fixas överallt så man kunde egentligen inte bo där förrän en hel del var gjort. Nu när vi har lillen känner vi att det praktiska måste få komma först. Och huset och trädgården är ändå väldigt fint. Jag har bara sett bilder men Calle och mormor körde förbi för att se hur det såg ut. Vi har redan kontaktat mäklaren och hoppas köpa snabbt.

Mäklaren för vår nuvarande lägenhet ringde oss också idag och sa att hon hade två intresserade och undrade om vi kunde ha en till visning. Vi gick med på att ha en på torsdag. Nu hoppas vi på att få ett bra pris på denna och att vi kan köpa det nya huset vi gillar så mycket.

Igår såg vi Wonder Woman. Jag hade hört så mycket bra om denna och jag byggt upp en del förhoppningar som jag inte riktigt tyckte den levde upp till.

Jag kände att själva berättelsen var lite för enkel. Den hade en del bra karaktärer men huvudtesen typ "krig är dåligt" och "människor väljer att vara goda genom kärlek" var för enkel. Om vi pratar superhjälte filmer där de slåss mot nazister skulle jag välja Captain America. Det känns också som om huvudkaraktären inte gick igenom något som ändrade hur hon var och såg världen. Egentligen ändrades inte någon. De hade samma ideal i början som i slutet. De dåliga hade också urusel motivation, försöket att ändra Wonder Woman till ond var oerhört patetiskt, och konflikterna mellan de goda kändes tvingade. Det positiva jag kan säga är att action-scenerna var snygga. Jag gillade också hur de visade världen Amasonerna bodde i.

Sammanfattning:
På en magisk gömd ö bor ett krigarfolk med bara kvinnor. Det finns bara ett barn på ön, Diana (blivande Wonder Woman). Hennes mamma är drottning och moster är deras bästa kämpe. Hon får höra om kriget som ledde till att de bor gömda på ön.

Zeus skapade människan för att vara vis och god. Hans son Aries gillade inte mänsklighet och försökte få gudarna att se det dåliga i dem och spred då krig bland människorna. (Det hela känns mycket som berättelsen om hur Lucifer föll från himlen) Amasonerna (krigarkvinnorna på ön) var med i kriget för att återskapa fred. Aries dödade de flesta gudar men skadades allvarligt av Zeus. Zeus gömde amasonerna på ön så att de skulle kunna kämpa mot Aries om han kom tillbaka. De fick också ett vapen som kunde döda en gud.

Det är tydligt att det är något speciellt med Diana. Hon är visserligen det enda barnet på ön men också pratas det hela tiden om saker hon inte får veta och göra för att stora negativa saker kan ske. I alla fall gör hon något magiskt och en sekund efter kraschar en pilot under andra världskriget ner i vattnet vid deras ö. Han följs av flera tyska soldater. Amasonerna dödar tyskarna men flera dör också då de inte kämpat mot pistoler förut.

När Diana får höra om kriget tror hon Aries har kommit och att han måste stoppas. Hon ger sig av med piloten för att hitta och döda Aries.

Den får 2 av 5 toasters.

Köpa bostäder och lyxfällan

Jag skriver lite sent idag. Igår hände det mycket så jag somnade jättetidigt.

Calle återvände till jobbet. Det gick bra för honom. Jag tror inte jag klarat det lika bra. Tänk att behöva vara borta från lillen hela arbetsdagen. Jag vet att den återgången väntar mig men jag kan inte riktigt föreställa mig det nu så jag kan behålla mitt lugn. Oerhört tacksam i alla fall att man bor i Sverige där vi tillåter föräldrar att vara hemma med våra barn i alla fall i ett år. I många länder är det mycket mindre.

Vi fick åka och kolla på drömhuset innan visningen för att jag och lillen inte ska vara på platser med många människor och det säkerligen kommer vara många människor på denna visning. Huset var fantastiskt. Det var till och med bättre än vi trodde. Vi la ett högt bud för att försöka få ut den innan visning men vi tror inte de kommer ta det. Mäklaren vet redan att det är många som är intresserade av huset. Det var till och med en familj till där på tidig visning.

Sverige har mycket spännande bostadsmarknad. Den skiljer sig exempelvis mycket mot England. Vi stylar, städar och fixar. Vi trycker upp fina kataloger. Och sen har vi 2 stora visningar (fler om intresset inte blev tillräckligt högt). Vi sätter ofta lockpriser och förväntar oss nästan få mycket för våra hem. I England har man få foton, går på visningar en och en åt gången och har acceptpris. Jag vet inte vilken jag tycker ät bättre. Jag tror jag skulle vilja ha en kompromiss. Det vill säga bra foton, en och en visningar och mer acceptpris. Jag gillar inte budgivningar. Vi skulle inte trissa upp bostadspriserna lika mycket om vi hade mer av en först till kvarn situation.

När vi kom hem bakade jag och Calle kokosbollar och bröd. Sen efter middagen var det dags för lyxfällan och drömhus. Denna veckas avsnitt av lyxfällan var bättre än förra veckans. Man tyckte synd om han som satt sig i den ohållbara ekonomiska situationen (Alexander från Perstorp). Det var kul att det gick bra mot slutet. Det här var en person som inte verkade må bra och behövde hjälp. Förra veckan (Nicole.... Var hon tvungen att dela namn med mig?) kändes huvudpersonen bara lat, självisk och oansvarig. Hon sa att hon fick ångest men verkade inte ha det så allvarligt då hon drog utnyttjande till det extrema. "Jag är rädd att åka buss så pappa får skjutsa mig överallt" och åker sen buss nästa dag utan problem. Bra motivering för att inte skämma bort sina barn i alla fall.

Total utmattning och mjölk

Just nu sitter jag är helt utmattad. Detta trots att jag redan sovit nu på kvällen. Jag började dagen full av energi och slog ihop en bananpannkaka. Sen kom Jonathans barnmorska förbi för att träffa oss och undersöka och väga Jonathan. Han hade gått upp 300 gram och det är bara 100 gram kvar till födelsevikten. Hon sa att det var så bra att vi inte behövde väcka honom var tredje timme under natten för matning. Stor lycka att veta att vikten inte är något problem längre.

Efter det såg vi att ett hus vi gillat kommit tillbaka på marknaden. Så nu finns det 3 hus som skulle kunna fungera även om vi fortfarande hoppas på favorithuset vi ska på visning av imorgon. Men då det alltid är bra med en backup har vi börjat räkna på huset vi tycker är nästbäst.

Efter det var det lunch och Calle hjälpte mig öva lite inför min examination. Han och Jonathan följde även med mig dit (Jonathan fick åka vagn för första gången). Det var oerhört svårt att vara borta i 2,5 timmar. Får skatta det som positivt att jag bara började storgråta en gång. Som tur är hade jag två kollegor från jobbet där som stöttade mig. Jag klarade också examinationen.

Sen när jag kom hem var det familjekväll med middag följt av avslappning i soffan. Jag var dock så trött och stressad av dagen att jag läckt mjölk hela eftermiddagen och kvällen. Jag har gått igenom en stor mängd tröjor. Som tur är behöver jag inte gå igenom en sån här prövning igen på ett tag. Nu är det familjetid som gäller.

God natt gott folk!

Total lycka med ett grått moln som väntas imorgon

Det blir bara ett kort inlägg idag då det inte hänt så mycket. Just nu går man mest runt i den perfekta tillvaron. Mysfaktorn är på topp. Helst sätter jag mig bredvid Calle med lillen sovandes på magen och kollar på något. Jag är fortfarande hormonell och kan börja gråta väldigt lätt av saker man ser i tv-program, av lycka och av skräck för att något ska hända som tar bort lyckan.

Imorgon är det meningen att jag ska på ett seminarie i 3 timmar. 3 timmar borta från mitt hem och min underbara pojke. Jag vet inte om det går. Det finns en stor chans att jag skulle gråta mig genom hela seminariet. Samtidigt är det bara 2 seminarier kvar och det vore bra att få godkänt. Jag är också rädd för smittorisken. Läkaren bad mig hålla mig borta från vissa platser (typ skola och kollektivtrafik) i en månad och jag skulle gärna hålla detta. Men det är också en examination.

Ja, jag får fortsätta gå runt och älta mina beslut.

God natt gott folk!

Hur underbart det är att vara mamma och matekonomi

Jag är relativt säker på att min lilla parvel är den sötaste i hela världen. Hela dagarna skulle jag kunna spendera med att kolla på när han sover. Jag tror dock att detta är hur de allra flesta föräldrar känner för sina barn. Jag dras mellan extrem skräck för allt som skulle kunna hända honom och extrem glädje för varje minut jag får med honom. Ibland går man så fort mellan dessa två extremtillstånd att man börjar gråta. Jag är också oerhört tacksam att jag lyckats amma för detta är fantastiskt. Man blir glad, lugn och harmonisk av detta. Världen saktar ner och allt annat känns oviktigt.

Det ser ut som det kommer bli svårt att få drömhuset. Det kommer bli budkrig och oftast trissar dessa upp hus långt över deras värde. Detta känns tråkigt men igen är det svårt att bry sig om något annat än att alla ska vara friska och glada i familjen.

Igår när jag och Calle såg över förra månadens budget tyckte vi att vi gjorde för många besök på mataffären då detta tar upp mycket av fritiden. Vi har alltid hållit ner kostnader och ätit relativt nyttigt genom att laga största delen av vår mat själva. För att slippa laga mat varje dag har vi gjort stora mängder av allt vi lagar. Vi har dock börjat med en ny taktik nu. Innan förlossningen läste jag att man skulle vara så upptagen när babyn kommit att man inte skulle ha tid att laga mat och att det därför vore bra att ha matlådor i frysen. Vi lagade därför extra maträtter och frös in. Vi började även försöka bygga upp ett varierat lager genom att frysa in en eller två portioner av det vi åt. Vissa rätter klarar bättre än andra och bli frysta och tinade så det är mest dessa som ligger i frysen (exempelvis enchiladas och lasagne). Detta har vi tänkt fortsätta med då det alltid är bra att ha enkel extramat hemma för de dagar man jobbar sent eller av annan anledning inte orkar laga mat. Dessutom är förhoppningen att detta kan innebära färre besök till mataffären då man kan köpa två maträtter i stora mängder utan att oroa sig för att maten ska bli dålig.

Idag lagades därför stora mängder pastagratäng och även ett glutenfritt fil-bröd.

Supergod pastagratäng som är bra att frysa

Svaghet och drömhus

Jag fick en förvånansvärt god natts sömn. Visserligen satt jag ofta och kollade på lillen tills mitt huvud och ögonlock inte klarade det längre. Men sen gick också mormor och pappa runt med honom. Lillen blir ibland ledsen på kvällen och jag är inte helt säker på varför. Han får mat, byt blöja, rappning och magmassage. Han tystar dock fort när han får napp och man går runt med honom. Man kan dock behöva gå runt ett tag för att han inte ska bli ledsen igen.

Idag tvingade jag mig själv ut på en promenad. Jag har dragit mig för detta då man får mer ont av kyla. Men jag vill inte vara svag och måste jobba på att få kroppen bra igen. Jag och Calle gick runt i ca 10 minuter. Det gick sakta för mig. Jag har skurit ner mer och mer på min smärtlindring. Jag hoppas det är därför det gjorde mer ont idag. Jag är lite orolig att det skulle kunna bli en infektion. Som tur är har vi vår supertermometer som vi testar oss själva med varje kväll.

Efter promenaden hoppade jag direkt in i duschen för att värma upp kroppen. Tyvärr så höll jag nästan på att svimma mot slutet av duschen. Jag fick få och lägga mig i soffan. Blicken blev suddig och jag fick be Calle om hjälp. Så kroppen är ännu inte lika frisk som jag hoppats att den var. Efter att ha vilat med lillen vid min sida ett tag kände jag mig dock bättre.

På kvällen kollade vi på husdrömmar. Detta är en ny serie för mig även om jag förstår att den funnits ett tag. I serien följer man en ny familj varje avsnitt. Till dem kommer en arkitekt och en programledare och kollar hur husbygget går. Fokus ligger ofta på hur bygget påverkar livet för deltagarna men även andra viktiga saker som händer i deras liv. Ofta är det väldigt speciella hus som byggs också. För min del skulle jag gärna vilja att det var mer fokus på bygget och mindre på familjerna. Jag önskar också att de visade mer vad saker kostar. Oftast för man en planerad budget för hela bygget/renoveringen men inga mer detaljer än det. Med tanke på hus svårt det är att hitta hur mycket renoveringar kostar (ingen vill skriva pris i förväg utan allt sker via offert) vore det toppen om byggprogrammen kunde hjälpa med detta.

God natt gott folk!

Hormoner och babygråt

Min lilla pojke är så oerhört snäll. Han gråter så sällan att det nästan chockar mig när han gör det. Det sårar ens hjärta att höra honom. Som tur är går det oftast att ge honom vad han vill ha inom några sekunder (oftast mat).Men det låter så sorgset de där sekunderna.

Idag när han spydde gjorde han ett ljud som om att han hade fått maten fast i halsen. Jag fick panik och vågade inte lämna honom ensam efter det. Han fick flyttas runt mellan de vuxna hemma och med konstanta frågor från mig om allt var bra. Andas han? Är han varm eller kall? Ser han ut att må bra? Vi får se om jag sover mycket i natt eller spenderar min tid med att kolla att allt är bra med lillen. Plötslig spädbarns död skrämmer livet ur mig. Jag tror inte jag skulle kunna hantera det. När min hjärna vill vara riktigt dum mot mig ställer den frågor som hur vet du att detta inte bara är i ditt huvud? Tänk om något hände och det här är din mentala fristad? Du kanske aldrig får se honom igen. Det har varit en stor rädsla att ta sig an att bli förälder till något man älskar så högt.

Det ändrar även ens egen kropp. Man blir mer hormonell och känslig åt alla håll. Igår grät jag länge när mormor visade mig en film där någon mördat en noshörningsmamma. För övrigt hatar jag tjuvskytte och splittrande av familjer. Jag blir också ledsen när jag ser min mage. Den är så oerhört liten nu jämfört med en vecka sen. Den rör inte på sig längre. Nu vet jag att min lilla underbara pojke är här ute i världen istället men jag saknar kopplingen man hade till honom när han var där inne. Kängurur har de bra som kan låta ens baby hoppa tillbaka.

Min mage 8 dagar efter förlossning

Jag blir också alldeles för arg och frustrerad av småsaker. Jag svär vilket är konstigt. Även om det är milda svärord är det inte ett språk jag brukar använda och jag känner inte att jag har kontroll på mig själv. I dag blev jag jättearg på Calle för att en flik försvunnit från paddan. Detta trots att det bara var en flik och det med största sannolikhet var jag som råkat ta bort den. Calle var i alla fall snäll och tog fram den åt mig och kommenterade inte ens mitt beteende. Jag lugnade sen ner mig men blev igen alldeles för uppeldad när någon föreslog att vi skulle hälla glögg i kokosbollarna. Hormonerna håller sig inte i schack.

Snälla låt oss få huset!

Hej!

Igår kväll lades ett hus upp på hemnet som verkar passa våra specifikationer. Som vi har väntat. Vi kontaktade mäklaren med massa frågor och åkte även och kollade på huset trots att det inte var visning. Tyvärr var vi inte de enda. När vi rullar in ser vi ett annat par stå och spana in huset samtidigt som de sakta går runt huset. Det fanns även färska fotspår i snön trots att ingen bor i huset. En dag och redan så många så intresserade att de åkte dit när det inte var visning.

Tyvärr är det som alltid att folk vill ha husen med renoveringsbehov och inte räknar in vad det kostar att rusta upp husen. Sen lämnas husen att förfalla alternativt så får man anmäla sig till arga snickaren då man fått slut på pengar till renoveringar och blivit utbränd av att försöka göra allt själv. Speciellt illa tycker jag om de som gör detta för att de vill tjäna pengar på det. "Vi köper, rustar och sen säljer vi." Vet inte om denna taktik kommer fortsätta fungera när det inte varit samma ökning på bostadsmarknaden i Stockholm men det är oerhört frustrerande att det nästan inte går att hitta hus som är bra renoveringsobjekt för att folk trissar upp priserna. Detta innebär att köparna antingen får betalar ett alldeles för högt värde som inte går att få tillbaka (om de gör renoveringarna som behövs) eller inte tar hand om husen.

Annars har en av dagens stora chokar varit hur ens bröst fungerar när man ammar. Först och främst hur mycket de läker och konstant. Matar man med ena bröstet så läker det på andra sidan. Och de svider. Vi var inte utomhus länge idag men när jag kom in oj vad ont jag hade. Jag fick hämta en värmekudde och lägga över dem innan jag kunde amma. Som tur är så är lillen så snäll hela tiden. Den enda gången han blir ledsen/arg är när han inte tycker maten kommer fram tillräckligt fort och ibland när blöjan ska bytas. När jag satt med värmekudden satt han lugnt och väntade. SÅ innan du börjar amma se till att du har en värmekudde och amningskupor. Än så länge har jag använt några i siden och bomull som är tvättbara (vi tvättar ändå så mycket så varför inte kasta in dessa). Gör inte misstaget att sätta bomullssidan inåt. De fastnar och det kan till och med börja blöda och lämnas trådrester. Sidensidan inåt går däremot jättebra.

På matfronten var idag en riktigt bra dag då resterna var riktigt goda. Vi började med bananpannkaka (denna gång med valnötter i istället för mandlar). Sen var det hamburgare där Calle gjort bakat bröden glutenfria.

Slutligen blev det enchiladas till middag följt av gino till efterrätt. Vi bryter vissa av rekommendationerna på internet. Bland annat att man inte ska ha samma standard på städning och mat. Calle säger att mitt jobb är att ta hand om Jonathan och bli frisk medan han och min mamma tar hand om mig, sig själva och lägenheten. Mormor (min mamma) bor hos oss nu för att hjälpa oss ta hand om allt. Detta innebär att maten vi får är jättegod och vi till och med kunnat ha familjemedlemmar på middag. Igår när Calles familj var på besök gjorde han en tre rätters middag åt oss.

Förrätt 

smörstekt sparris med salt och pepper

Huvudrätt

hemgjorda hamburgare

Efterrätt

fruktsallad och glass

Det är jättemycket att göra när man har en ny baby hemma. Jag tror inte jag är den enda som går runt med mild panik att man ska göra något fel eller missa något viktigt. Varje gång man vaknar går man och kollar på Jonathan bara för att se att han fortfarande är vid liv. Därför är jag riktigt glad att mormor är här för att stötta oss och för att vi har pappadagarna som låter Calle vara hemma lite nu i början. <3

God natt gott folk!

Nu är vi på sjukhuset

Idag kom vi till sjukhuset klockan 14 och då blev jag undersökt. Allt var bra med lillen men tyvärr hade inte mycket hänt för att starta igång förlossningen. För att försöka få igång allt får jag medicin med 2 timmmars intervaller. Innan varje ny dos tester de lillens puls och antalet sammmandragningar jag har. Jag har tagit 3 doser och ska strax ta den fjärde. Totalt 8 doser ska jag ta innan vi utvärderar nästa steg.

Ett möjligt steg var någonting med ballong och kateter. Detta verkade oerhört läskigt så jag håller tummarna för att slippa denna.

Personalen och sjukhuset får 2 stora tummar upp. Alla är jättetrevliga och rummet är toppen. Jag trodde inte vi hade sån här bra sjukvård i Sverige men de senaste 2 månaderna har verkligen imponerat mig. Så tummarna upp till alla er inom sjukvården. Ni gör ett fantastiskt jobb!

14 dagar efter beräknad förlossning

Imorgon är det dags. Vi ska ringa in 7:30 för att få vår tid. Sen någon gång under dagen kommer de sätta igång förlossningen. Det är mycket möjligt att lillen är ute denna tid imorgon. Det är något jag inte riktigt kan förstå eller föreställa mig. Jag är varken fysiskt eller psykiskt förberedd på detta. Just nu hoppas jag bara att allt går bra. Sen det där att livet aldrig kommer vara det samma, det får komma naturligt.

Idag skrev jag mina brev utifall man inte skulle klara sig genom förlossningen. Detta var inte kul och jag hoppas de inte kommer till användning. Men jag ville inte missa att ta chansen att lämna något meddelande från mig till den lille och till familjen.

Annars så tog jag det lugnt på dagen. När Calle kom hem så valde vi att lyxa till det med asiatisk mat. Jag fick till och med efterrätt för att ha så mycket energi som möjligt imorgon. På kvällen kom blivande mormor och Stephen förbi. Blivande mormor och jag satte oss och kollade på babyfoton från när jag var liten. Jag passade också på att foto mina mått så att jag kan jämför dem med lillen när han kommer ut.

Lillen sparkar fortfarande. Han har nog ingen aning om vad som kommer hända imorgon. Det kommer vara jättekonstigt för honom. Nya ljud, människor, känslor. Allt ska stackaren tvingas ut till innan han själv ville. Imorgon kommer jag nog inte skriva något. Jag återkommer så fort jag är stark nog.

Tack för idag!
Nästa gång jag sitter här kommer det finnas en till medlem i familjen.

13 dagar efter beräknad förlossning

Vilket väder det har varit idag. Jag blev tillsagd att stanna hemma och inte åka till sjukhuset för min koll. Jag skulle enbart bege mig ut om lillen slutar röra på sig eller förlossningen startade. Istället ska jag in på fredag då de sätter igång förlossningen. Nu har jag dock suttit och läst en hel del om igångsatta förlossningar och det låter inte bra. Runt en tredjedel av förstföderskor tvingas till kejsarsnitt pga igångsatt förlossning. Dessutom tar förlossningen längre tid och kan bli farligare för både baby och mamma. Det blir dessutom mer smärtsamt. Jag läste också att barn ofta föds senare långt norrut då barnen måste vara större för att klara kylan alternativt att det är tungt att bära babyn när det är varmt ute. För mig känns det inte alls som om det är dags för förlossning. Värkarna jag har är få och kommer mycket sällan. Jag har inga av de värkar som sätter sig i ryggen. Först tyckte jag det lät toppen med igångsättande då man då äntligen får träffa sin baby men nu är jag inte lika säker. Jag vill att allt ska gå bra.

I och med att jag inte skulle gå ut har det varit en till mycket slö dag. Man kan sitta och kolla ut genom fönstret och gå runt lite i lägenheten men kroppen vill mer. Lite kul var att se hur folk försöker förbereda sina bilar. Konstigt nog (i min värld) använder folk inte borste och/eller skrapa för att få bort snö och is från rutan. De sätter igång vindrutetorkarna och hoppas detta gör jobbet. Vissa av bilarna klarade detta (oftast de som hade mindre snö på sig då de använts mer nyligen) medan på andra så gav vindrutetorkarna upp efter 10 cm. Förstå hur uttråkad man måste vara för att tycka det är intressant hur folk gör sig av med snö från bilen.

Jag har ätit, sovit, läst, kollat på tv och skrivit på en av uppsatserna för vfu-handledare kursen jag går. Helt ärligt önska jag som alltid att jag jobbat mer. När det ändå inte finns något att göra så borde man ta chansen men ändå blir det bara korta arbetspass. Vi får se hur mycket jag orkar skriva på uppsats 2 imorgon.

Håll tummarna för att kroppen sätter igång en förlossning nu då det strax är slut på tid.
God natt gott folk!

12 dagar efter beräknad förlossning

En lugn men ganska tråkig dag. Jag började dagen med att köpa böcker till lillen på rean. Sen lagade jag och blivande mormor ett försök till småländsk ostkaka gjord på banan. Vi tyckte den blev okej men kommer fortsätta prova oss fram med receptet. Sen åkte mormor hem för att möte upp Stephen som flyger hit från Spanien.

Efter det var jag ensam hemma tills Calle kom hem. Man skulle tro att jag tog chansen till att göra någon speciellt med min egentid men icke. Jag läste lite, kollade på tv, kollade saker på internet och duschade.

När Calle kom hem lagade han rotmos med korv och broccoli medan jag höll honom sällskap. Det var gott men jag börjar blir så stor nu att min aptit gått ner. Jag mår liksom lite illa av att äta. Sen satte vi oss ner och kollade på tv och snackade bland annat om böckerna jag läser.

Men blivande mormor var dagens diskussion om svärord och hur de utvecklats över tiden. Hur de förut handlade om religiösa ord, ofta för djävulen eller helvetet. Nu är svärord ofta sexuella, rasistiska, homofobiska eller kvinnoförnedrande könsord. Jag har säkert glömt flera kriterier av fult språk. Men det är intressant att denna ändring skett. Det är också väldigt tråkigt hur mycket dessa ord används idag.

Med Calle var dagens diskussion om högpresterande, studiemotiverade och duktiga elever/arbetare och hur de behandlas av samhället. Tyvärr både utnyttjas de, kritiseras och nedvärderas de av folk omkring dem. Det finns naturligtvis de som respekteras för det de gör och värderas högt för det. Men det finns flera som hamnar i den första kategorin. Jag undrade bland annat hur man ska lyfta dessa elever i skolan och ge dem alla möjligheter de förtjänar. Detta är svårare än man tror. Boken jag läser duktiga flickors revansch tog bland annat upp ett riktigt slående exempel. Från en väldigt ung ålder ger vi ut priser för bästa spelare och lag i sporter men inte alls lika mycket för akademisk förmåga. Vi uppmuntrar elever till att inte berätta när det gått bra på ett prov för att det kan såra andra. Vi jobbar mycket med störst förbättring ibland istället för bäst akademisk. Varför är det okej när någon är bäst på fotboll eller tennis (underförstått då att alla andra är sämre) men inte att vara bäst i historia eller matematik? En får man skryta med medan den andra är något man ska glädjas för själv och inom familjen men inte öppet för andra.