Jag minns inte vem som först föreslog att vi skulle skapa ett generationsboende. Jag kan tänka mig att det var jag då jag ibland får för mig saker många tycker är udda. Då jag lyckats få med mig alla på denna idé måste det dock ha varit en av mina bättre, eller i alla fall mer övertygande idéer.
Det jag märkt, och detta är mycket generellt och utan någon speciell i tanken, var en stor sorg hos många människor. Äldre som sätts in på hem, blir sjuka och dör för att de inte känner att de har någon funktion i samhället. Man har exempelvis visat att folk på ålderdomshem mått bättre bara av att ha ett husdjur på hemmet då det finns någon att ta hand om och vara social med. Många äldre sitter nu i rum hela dagarna och träffar knappt folk (vilket också är sant för många som bor kvar i sina hus).
Samtidigt som våra äldre sitter ensamma och sysslolösa har vi våra barn som inte känner sig sedda och lämnas med paddor som barnvakter. Bara 30% av våra barn blir nu lästa för. Det är alltså fler barn som inte får god natt saga än som får det. Barn känner att deras föräldrar är så fast i sina mobiler att de är prioriterade under den. Det vill säga, den plingar och föräldrar tappar fokuset på barnet för de vill veta vad plinget betydde. Det kan ju vara något viktigt. Dessutom rör sig barn mycket mindre som ett resultat av sina nya leksaker (fetma och andra fysiska problem ökar i typ alla åldrar). De får sämre syn. Dessutom är psykisk ohälsa på väg upp.
Sen har vi de i mitten. Föräldrarna till de små och barnen till den äldre generationen som ska arbeta heltid, ha fina hem, laga god och nyttig mat, köra barnen till aktiviteter, ha egentid, networka, vara sociala och aktiva på sociala media. Denna grupp stackare som i allt större utsträckning bränner ut sig, som alltid stressar och går runt med dåligt samvete. Som vill hjälpa till på jobbet och vill hämta barnet i tid på dagis. Som vill besöka sina föräldrar oftare. Som vill måla ägg med barnen under påsken och följa med barnen till sagostunden på biblioteket (hoppas jag). Som vill åka med sina barn till skansen och cosmonova. Som ska betala av lån och hålla budget. Är det konstigt att folk bränner ut sig?
Vad var då min lösning till dessa problem? Jo generationsboende (och ja, jag vet att det också är många problem som följer med denna lösning). Grundidén är att detta ska var bättre för alla. Lilla Jonathan ska inte behöva vänta till 17 på kvällen att bli hämtad från dagis. Han ska veta hans familjs historia. Han ska alltid ha någon vuxen som kan följa med honom ut på äventyr eller baka med honom eller lägga pyssel. Samtidigt ska mamma och pappa kunna stanna sent på jobbet de gånger det behövs då de vet att mormor/farmor och morfar/farfar kan hjälpa till att hämta från dagis. De hjälper säkert till med mat och/eller trädgård och /eller städning osv. Den äldre generationen känner sig sammankopplade med sin familj. De känner att de har en viktig uppgift och behövs. De känner sig älskade och värderade. De har någon att ta med till skansen och klappa djuren med. Dessutom om de skulle börja må sämre har de lättare att få hjälp både av barn och barnbarn. Rent ekonomiskt är det också att föredra då man exempelvis bara behöver ett kök istället för 2.
Visst kommer det finnas problem men min tanke är att detta blir bättre för alla. Att fördelarna överväger nackdelarna och att fler personer gör livet roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar