Hormoner och babygråt

Min lilla pojke är så oerhört snäll. Han gråter så sällan att det nästan chockar mig när han gör det. Det sårar ens hjärta att höra honom. Som tur är går det oftast att ge honom vad han vill ha inom några sekunder (oftast mat).Men det låter så sorgset de där sekunderna.

Idag när han spydde gjorde han ett ljud som om att han hade fått maten fast i halsen. Jag fick panik och vågade inte lämna honom ensam efter det. Han fick flyttas runt mellan de vuxna hemma och med konstanta frågor från mig om allt var bra. Andas han? Är han varm eller kall? Ser han ut att må bra? Vi får se om jag sover mycket i natt eller spenderar min tid med att kolla att allt är bra med lillen. Plötslig spädbarns död skrämmer livet ur mig. Jag tror inte jag skulle kunna hantera det. När min hjärna vill vara riktigt dum mot mig ställer den frågor som hur vet du att detta inte bara är i ditt huvud? Tänk om något hände och det här är din mentala fristad? Du kanske aldrig får se honom igen. Det har varit en stor rädsla att ta sig an att bli förälder till något man älskar så högt.

Det ändrar även ens egen kropp. Man blir mer hormonell och känslig åt alla håll. Igår grät jag länge när mormor visade mig en film där någon mördat en noshörningsmamma. För övrigt hatar jag tjuvskytte och splittrande av familjer. Jag blir också ledsen när jag ser min mage. Den är så oerhört liten nu jämfört med en vecka sen. Den rör inte på sig längre. Nu vet jag att min lilla underbara pojke är här ute i världen istället men jag saknar kopplingen man hade till honom när han var där inne. Kängurur har de bra som kan låta ens baby hoppa tillbaka.

Min mage 8 dagar efter förlossning

Jag blir också alldeles för arg och frustrerad av småsaker. Jag svär vilket är konstigt. Även om det är milda svärord är det inte ett språk jag brukar använda och jag känner inte att jag har kontroll på mig själv. I dag blev jag jättearg på Calle för att en flik försvunnit från paddan. Detta trots att det bara var en flik och det med största sannolikhet var jag som råkat ta bort den. Calle var i alla fall snäll och tog fram den åt mig och kommenterade inte ens mitt beteende. Jag lugnade sen ner mig men blev igen alldeles för uppeldad när någon föreslog att vi skulle hälla glögg i kokosbollarna. Hormonerna håller sig inte i schack.