Jag är en madrass och galen kompensation vid VAB

Idag har jag spenderat en stor del av min tid som en madrass då jag märkt att Jonathan sover bättre på mig än i en vagga eller näste, Hans öga är helt bra så det var bara lite rengöring som behövdes. Det är fortfarande förvånande för mig hur mycket man älskar sitt barn. Man tycker så mycket mer om dem än något man gillat tidigare. Allting annat blev helt plötsligt inte så viktigt så att spendera dagen som madrass blev ett privilegium istället för ett hinder.

Huset vi inte längre tänkt köpa har några som bjuder på det så det är nu bara 225 000 kr under vårt bud. Det känns bra att de går upp då vi inte vill att familjen som säljer ska bli arga och ledsna att de inte valde vårt bud.

Det nya favorithuset har visning på söndag och jag hoppas verkligen på det. Nu har vi läst besiktningen och även sett offerten för att renovera klart källaren. Vi har pratat med personal på Tyresö kommun och vi borde få bygga ut huset om vi vill också. Det känns som man verkligen kan skapa ett drömboende där. Det är bara hoppas det inte går upp för mycket i pris.

En sak jag och Calle pratat mycket om idag är kompensationen för VAB. Tydligen räknas varje dag man är borta som 1,4 dagar (i alla fall hos flera arbetsgivare) men du får bara kompensation från försäkringskassan för en dag. Detta känns helt galet speciellt då det känns som om motivationen är att man inte kan jobba på helgen. Vid sjukdom jobbar de flesta i mitt yrke mer på helgen. Väldigt många jobb tar inte in vikarier för att göra ens jobb när man är borta och även när de gör det så är det bara en liten del av ens jobb de klarar av att göra. Detta innebär att man när man VABar förlorar extra mycket pengar för att de tror man ska jobba mindre när man egentligen jobbar mer. Dessutom finns det ett kompensationstak så att folk med högre lön förlorar mer. Detta gör såklart att de med lägre inkomst tar ut mer VAB och därför förlorar massor av förmåner typ pension. Något som naturligtvis kommer slå extrahårt mot kvinnor. Om faktan jag fått är rätt är det helt galet och jag börjar förstå varför det lämnas så många sjuka barn på dagis och i skolan. Här känns det som att ändringar måste ske.

(källa: https://skl.se/arbetsgivarekollektivavtal/kollektivavtal/allmannabestammelserab.145.html )