Imorgon är det dags. Vi ska ringa in 7:30 för att få vår tid. Sen någon gång under dagen kommer de sätta igång förlossningen. Det är mycket möjligt att lillen är ute denna tid imorgon. Det är något jag inte riktigt kan förstå eller föreställa mig. Jag är varken fysiskt eller psykiskt förberedd på detta. Just nu hoppas jag bara att allt går bra. Sen det där att livet aldrig kommer vara det samma, det får komma naturligt.
Idag skrev jag mina brev utifall man inte skulle klara sig genom förlossningen. Detta var inte kul och jag hoppas de inte kommer till användning. Men jag ville inte missa att ta chansen att lämna något meddelande från mig till den lille och till familjen.
Annars så tog jag det lugnt på dagen. När Calle kom hem så valde vi att lyxa till det med asiatisk mat. Jag fick till och med efterrätt för att ha så mycket energi som möjligt imorgon. På kvällen kom blivande mormor och Stephen förbi. Blivande mormor och jag satte oss och kollade på babyfoton från när jag var liten. Jag passade också på att foto mina mått så att jag kan jämför dem med lillen när han kommer ut.
Lillen sparkar fortfarande. Han har nog ingen aning om vad som kommer hända imorgon. Det kommer vara jättekonstigt för honom. Nya ljud, människor, känslor. Allt ska stackaren tvingas ut till innan han själv ville. Imorgon kommer jag nog inte skriva något. Jag återkommer så fort jag är stark nog.
Tack för idag!
Nästa gång jag sitter här kommer det finnas en till medlem i familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar